Röd eller död

Internet finns inte i överflöd paa Kuba saa det är ett tag sen vi fick skriva.

Enaste planen vi hade innan vi anlände till Kuba var att vi skulle klättra i den lilla byen Vinjales. Rykten sa att klättringen var fenomenal. I sanningens namn saa är den inte topp världsklass. Men den är väldigt bra. Det som gör klättringen i Vinjales till världsklass i vaara ögon är settingen man finner klättringen i; folket, kulturen, naturen osv. Och med det menar jag inte att allt är odelat possitivt. Mer intressant och lärorikt. För oss utomstaaende ger frittgaaende djur, häst och vagn och gamla bilar, fraanvaro av maskiner mm. ett idylliskt intryck. För folket som bor i ett land utan möjlighet till drömmar kan det hända har en annan syn paa saken. Och efter en stund i Kuba märker man att maanga människor reflekterar hur dom egentligen maar paa insidan och kan bete sig paa ett mer eller mindre otrevligt sätt.

Jag är glad att vi stannade saa pass länge som en maanad i Kuba. För jag tycker att det är ett land (eller vi var väl kanske inte runt saa mkt men) som tar lite tid att uppskatta fullt ut. Efter en veckas vistelse i vinjales kom Tor-Eivind paa julsemester till Kuba. Kan hända att vi var lite less och inte var helt sugna paa tre veckor till i ett land där vi uppfattade folk som lite smaafalska. Kan hända att vi umgicks för mkt med en bitter (men jävligt trevlig och rolig) amerikan som hade blivit dumpad av en tjej precis. Men tiden gick och Kuba växte. Och när vi väl skulle resa vidare skulle vi gärna tänkt oss att stanna mycket längre.



Aakern plöjs med oxar. Manövreras lätt med ett litet ryck i nosen. Kan backa.

Kubanska vägskyltar



I kuba är det vanligt att man bor hemma hos familjer, saa kallade Casa particulares. Man bor i ett rum i deras hus, faar färdiglagad mat och bäddad säng och även en inblick i en kubansk familjs liv. Detta upplägg passade oss väldigt bra efter maanader av tältboende och matlagning paa primus. Det var ocksaa en bidragande orsak till att vi gillade vinjales och folket där saa mkt, vaar kubanska familj Tatica och el Chino (kinesern).

Vi blev vänner med ett colombianskt par, Juan och Jhoana. Dom reklamerade för den colombianske klättringen och bjöd oss över till deras hemland. Saa nu är vi i Mojarra, Colombia :)

Överst: Tatica och Chino förbereder julgrisen.